Vad skall Stockholm med alla monsterprojekt och monsterbyggnader till? Lider politikerna av mindervärdeskomplex?

I bostadsbristens Stockholm vill man nu använda centrala och attraktiva områden för spektaktulära skrytbyggen av monsterarenor. Vadan denna hausse för sportintresset?

Dessa allt vräkigare anläggningar utnyttjas i praktiken dåligt och kostar en massa underhåll till ingen nytta, samtidigt som storleken på dessa nya arenor motverkar syftet. Åskådaren får ingen eller dålig visuell kontakt med spelet på de stora avstånd läktarna befinner sig på från planen. Mycket av sportupplevelsen går därmed förlorad. Fokus har förskjutits mot vad som sker vid sidan av planen och extasen (masshysterin) på läktarna, vilken kan liknas vid drogberoende.

Sporten har även antagit bisarra massmediala och ekonomiska proportioner, ett idoliserande utan motstycke. Matcherna/tävlandet har fått karaktär av politiska massmöten där olika falanger försöker övertyga och överrösta varandra med olika invektiv. Inte sällan övergår fanatismen i omfattande skadegörelse och våldsamheter vilket skapar otrygghet på gator och torg. Detta ger obehagliga associationer.

Rätteligen borde införas en åldersgräns för vissa sportevenamang, rockgalor etc. Åtminstone barnen bör skyddas från de alltmer perverterade och destruktiva inslagen i branschen, som nu verkar ha närmat sig vägs ände. Förmodligen kommer alltihop att självdö med tiden, arenorna gapa tomma, kommersen runt omkring utarmas, investerarna stå där med tomma plånböcker och folk söka sig förströelse på annat håll. 

SvD DN

Slussens nya utformning med överdäckningar, fyrkantiga glashus och konstlade aktiviteter kanske inte rymmer ett nytt stadsbibliotek också… Slussen behöver fria ytor, luft och ljus för att förbli just Slussen.

Kanske dags att överväga Sergels Torg för stadsbibliotekets vidkommande. Kulturhuset borde, som framgår av namnet och den centrala placeringen, ha möjligheter att lyckas som filial till stadsbiblioteket. Odenplan tycks dessbättre ha förskonats från en lång hyreskasern som klyver stadsdelen i två hälfter, äter upp det ena torget och inkräktar på Observatoriekullens integritet och skyline…

Våra vinglande stadsplanerare behöver allt stöd de kan få från folkopinionen för att inte hoppa i galen tunna, vilket tycks ha blivit en yrkessjukdom bland politiker.

Pengarna räcker inte till, det behövs mer pengar till kommunerna.

Sverige tog emot 100.000 invandrare det senaste året, över 90.000 året innan, kanske finns det ett samband med storstädernas växtverk? Så där har det i varje fall fortsatt sedan våra folkvalda beslöt att svenskarna inte skulle få vara med och påverka extremvänsterns mångkulturella projekt från början av 1980-talet.

Drömmen om det mångkulturella samhället sprack men projektet fortsätter att svälla av bara farten. Svenskarna borde ha krävt medbestämmande redan innan prognoserna pekade mot den situation vi har idag och vilken kommer att förvärras tills att någon säger stopp, eller som det uttrycks i FN:s allmäna förklaring om de mänskliga rättigheterna

"Det är väsentligt.. att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck…"

Det är f ö inte heller någon trygg situation för invandrarna att veta att deras existens här vilar på ett konstant förtryck av värdfolket, och att allt därför kan vältas överända. Våra politiker har en skyldighet att reda upp situationen innan krisen förvärras ytterligare, men detta har inget med finanskrisen att göra. Det handlar om en konstant kris för demokratin på de flesta områden.

DN DN SvD AB GP Sydsv Expr AB SvD DN Dagen

SR BLT YA KB SmP DN DN Sydsv SvD DN

Stockholm växer, påstås det, men det är i så fall politiskt självförvållat, för vilka har inte ensidigt beslutat om Sveriges expansiva befolkningspolitik (invandringspolitik), som har varit och är kemiskt befriad från allt demokrtiskt inflytande? (Följ gärna våra demokratilänkar här intill.)

Men nu växer Stockholm, är alltså budskapet, och då vill man bygga, men var? Man kunde kanske däcka över Kungsträdgården, som man vill göra med området vid Centralstationen. Då behåller man de gröna ytorna med träd och buskar, låt vara att de kommer att hamna lite i skuggan. Sedan kan man däcka över vägnätet, bit för bit, och bygga kontor och bostäder ovanpå.

Det finns ingen övre gräns för hur mycket som kan däckas över, bara isen är bruten. När allt är överdäckat kan man sedan däcka över i flera skikt, givet hållfasthetskalkylerna håller och allt inte rasar ihop som ett korthus. Överdäckning är alltså lösningen, inte att bygga nytt och offra grönytorna, för så korkad är ingen.

SvD

Slussen engagerar, men alla verkar dra åt olika håll och spänningen stiger och irritationen ökar.

Dags för en time-out, lugna ned sinnena och försöka uppleva Slussens kvaliteter som de är. Tag en promenad över bron, studera båtarna och lyssna på måsarna, åk med t-banan och beundra utsikten, handla på torget, besök stadsmuseet. Vad är det som redan är bra, vad är helt fel och måste ändras?

Kanske inte så mycket behöver rättas till och förnyas när det kommer till kritan. Slussen har fått bra reklam den senaste tiden och många har kanske återupptäckt denna del av Stockholm, även de som redan passerar här dagligen till och från jobben, det som är Slussen.

Läs även Framhäv grönskan vid Slussen.

SvD

Tecknen är många och illavarslande, den tillplattade betongstilen har blivit salongsfähig och vägledande, det man inte trodde vara möjligt har blivit sant.

Bland betongkonstruktioner som höjs till skyarna är svenska ambassaden i USA som tagit steget fullt ut med en fasad som verkar kopierad direkt från "Festung Europa" och Albert Speers betongbunkrar. Kanske inte den diplomatiska signal man avsett, eller…

Stadsbiblioteket skulle byggas ut även om det inte behövdes, huvudsaken var att man fick kila in ett gigantiskt betongmonument som likt en berlinmur kapade stadsdelen i två hälfter. Observatorielundens mjuka skyline skulle ersättas av en disciplinerad rät linje. Hepp-hepp… men protester väcktes i tid.

Betong passar givetvis även inomhus, snart får vi betongfotöljer att luta oss tillbaka i, betong-TV, stabila betongsängar, betongspisar, ja endast fantasin sätter gränser. På trädgårdsmässan säljer man små blomkrukor i betong osv.

Det är väl det som kallas betonglycka.

SvD SvD DN SvD DN HD

Ju längre man dröjer att börja restaurera brobyggnaden över Slussen, desto mer högtflygande och groteska planer för området presenteras och till slut hamnar man uppe i det blå. Planer som ändå ingen ansvarskännande stadsledning kan godkänna.

Det handlar ju bara om att lägga om några körfält så att biltrafiken flyter (inte mycket trafik dock numera, vilket gör att slussens karaktär av gågata kan förstärkas), cyklister och gångtrafikanter får varsina separerade filer så att man inte kolliderar, plantera träd emellan för att komplettera de ståtliga pilträden och Slussens karaktär av grön oas, underlätta för turismen och se till att sjöperspektivet framhävs vid denna unika vattenled. Stockholm, Nordens Venedig.

Inte mycket att orda om tycks det. Varför göra allt så komplicerat?

SvD SvD SvD DN

Tanken på att upplåta nationalmuseum som nobelmuseum är befängd. Det vore att indirekt jämställa PR-jippot nobelpriset med våra nationalskatter. Nationalmuseum ligger strategiskt beläget mittemot Kungliga Slottet och där platsar endast ett nationalmuseum.

Vem sjutton kom f ö på tanken att bygga ett "nobelmuseum". Någon moderatsprätt? Nobelprisen är väl inga museiföremål? Det får vara någon måtta på högfärden.

Att ha museum över rockidoler, t ex ABBA, går väl an, men att nobelpristagarna skulle börja idoliseras på samma sätt är väl knappast salongsfähigt. Men nu bygger man t o m "nobelmuseer" utomlands… sponsrade av SAMSUNG. Pinsamt. Hellre kunde man exportera museer, eller industricentra, som informerar om våra framstående industrier som SAAB, Volvo, IKEA och aktuella projekt och generera lite lönsam PR, inte bara fokusera på industrihistoria som Nobelverken.

Nobelpriset har f ö överlevt sig självt, det gjorde det redan på 1920-talet. Sedan dess handlar de flesta vetenskapliga upptäckter om grupparbeten och nätverk. Något mer krystat och exkluderande än nobelpriset får man leta efter. Det räcker att ha ett "nobelmuseum" på Internet. Det finns ju inga museiföremål att visa upp, då behöver man heller inga lokaler för ett museum.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1080449.svd

I bostadsbristens Stockholm vill man nu använda centrala och attraktiva områden för spektaktulära skrytbyggen av monsterarenor. Vadan denna hausse för sportintresset?

Dessa allt vräkigare anläggningar utnyttjas i praktiken dåligt och kostar en massa underhåll till ingen nytta, samtidigt som storleken på dessa nya arenor motverkar syftet. Åskådaren får ingen eller dålig visuell kontakt med spelet på de stora avstånd läktarna befinner sig på från planen. Mycket av sportupplevelsen går därmed förlorad. Fokus har förskjutits mot vad som sker vid sidan av planen och extasen (masshysterin) på läktarna, vilken kan liknas vid drogberoende.

Sporten har även antagit bisarra massmediala och ekonomiska proportioner, ett idoliserande utan motstycke. Matcherna/tävlandet har fått karaktär av politiska massmöten där olika falanger försöker övertyga och överrösta varandra med olika invektiv. Inte sällan övergår fanatismen i omfattande skadegörelse och våldsamheter vilket skapar otrygghet på gator och torg. Detta ger obehagliga associationer.

Rätteligen borde införas en åldersgräns för vissa sportevenamang, rockgalor etc. Åtminstone barnen bör skyddas från de alltmer perverterade och destruktiva inslagen i branschen, som nu verkar ha närmat sig vägs ände. Förmodligen kommer alltihop att självdö med tiden, arenorna gapa tomma, kommersen runt omkring utarmas, investerarna stå där med tomma plånböcker och folk söka sig förströelse på annat håll. 

SvD 5/3, DN 5/3, SvD 5/3

Den bisarra utförsäljningen av allmännyttan kan ses som ett parlamentariskt kontraktsbrott mot många väljare som röstade borgerligt och de hyresgäster som inte vill eller kan ändra sin boendeform. Har den boende en gång valt hyresrätt bör detta avtal gälla så länge hyresgästen vill detta eller avser att bo kvar. Det kommer därtill alltid att finnas de som av olika skäl föredrar eller är hänvisade till hyresrätt och därför bör denna traditionella och väl fungerande boendeform finnas tillgänglig i tillräcklig omfattning. Ombildningshysterin hotar nu demokratin på bostadsmarknaden.

Att den moderata klicken inom alliansen tvingat igenom sin vilja är demokratiskt klandervärt. Det tycks handla om utpressning gentemot de övriga partierna som uppvisar en ökad anpasslighet gränsande till självutplåning. Ett beslut med så omfattande konsekvenser måste ha bredare folklig och parlamentarisk förankring. Även om det hade funnits en majoritet bör spekulationsintresset inte få innebära att man sätter sig på de betalningssvaga och tvingar dem från hus och hem. En fråga om demokratisk anständighet.

Gjorde man något liknande mot de välbeställda tog det nog hus i helsike. Oppositionen kommer säkert inte att bli svaret skyldig efter maktskiftet. Betänk att utförsäljningen är en enkelriktad åtgärd som inte går att göra ogjord, varför en motsvarande reduktion säkert kommer att övervägas. Räkna med en permanent "moderatskatt" med saftiga skattehöjningar i de övre inkomstskikten eller något liknande tills att kostymnissarna ber om nåd på sina bara knän.

Tja, varför kan inte tokiga beslut ifrågasättas och motarbetas i en demokrati? Vem har anbefallt lydnad under det representativa oket? Det kunde vara dags att återta demokratin från våra fifflande parlamentariker.

Reinfeldts politiska kalkyl tycks bygga på kortsiktiga och odemokratiska perspektiv, ett önsketänkande som resulterar i motsättningar. Från högerfronten intet nytt. Som demokratiskt folkvald förväntas man tänka längre än den egna plånboken räcker, det vore inte minst ett politiskt egenintresse.

SvD 16/6 SvD 2/6, 26/5, 27/5 DN 22/1, 22/1. SvD 22/1, SvD 7/6
Allmännyttan, utförsäljning, hyresrätt, hyresgästföreningen, nyval, alliansen, Reinfeldt

Citybanan och det tilltänkta bygget av en galleria under Odenplan är ju ingenting i jämförelse med den koloss på lerfötter man har föreslagit på platsen för de tre st 1930-talsannexen till Stadsbiblioteket. Dessa små trivsamma lokaler vill man ersätta med en platt envåningsbyggnad som skall få lerkolossen att framstå i luftig dager, men varför inte behålla annexen och platta till lerkolossen i stället, och förslagsvis gräva ned den delvis under jord, med glasfönster i marken. De typiska plastkupolerna i marken finns t ex i f d posten Drottninggatan 89 mot gården, vid plattan och på många andra ställen.

Det kan väl vara dags att börja fundera på hur vi vill ha Odenplan och vilka hus som ev kan införlivas i den gamla inbodda stadsdelen. Att gräva under marken, som i fallet gallerian, kunde mana till efterföljd i känsliga miljöer.

(Obs att perspektivet är kraftigt förvanskat på bilden ovan till Delphiniums fördel, i verkligheten är byggnaderna ungefär lika höga! Man har även höjt Observatoriekullen någon meter för att huset skall se inbäddat ut. Arkitekter beter sig som bilskojare. Vi kan inte lita på dem.).

DN 16/18, SvD 17/1, DN 23/1 SvD 23/1